Madeleine Vall

Förändringar

Madde — Wed, 22 Feb 2012 12:55:27 +0000

Igår snackade jag med Andreas på Balanserad Kropp igen. Han föreslog att jag skulle bli lite bättre på att ta hand om mig själv. Att jag skulle gå ner i träningsmängd, utesluta långdistanslöpning och spinning som egentligen inte direkt gynnar mig som thaiboxare. Vilket jag egentligen är mycket väl medveten om. Ändå kan jag inte låta bli. Grejen är att den typen av träning känns som något jag unnar mig. Att få sticka ut och springa i frisk luft i ett behagligt tempo och bara rensa skallen. Eller gå till ett annat gym, med en annan instruktör, släppa ansvarsrollen och bara vara en vanlig medlem utan att bli avbruten (i söndags när jag och Benny skulle träna blev vi avbrutna inte mindre än fyra ggr på 45 min, inte helt lätt att behålla fokus då). MEN samtidigt så är det thaiboxningsträningen som är det primära – jag tränar för att bli en så bra thaiboxare som möjligt. Inte löpare. Inte cyklist. Därför är det ju ganska korkat att fortsätta träna sådant som egentligen bara sliter på mig och gör mig långsammare. För mycket löpning gör mig stum i benen och min vrist värker, spinningen tröttar ut mina höftböjare som redan är på gränsen till överansträngda.

Så – löpning kommer fortfarande ha en plats i träningsschemat, dock en något mindre roll och endast i intervallform (anpassat efter thaiboxningen). Spinningen kommer ersättas av simning, luuuugnt och fiiiiint. Och något utav de andra passen (har inte lyckats bestämma mig än) ska ersättas av ett pass yoga. Detta känns som en genomförbar kompromiss. Egentligen sa nämligen Andreas: ”-Hur skulle det vara om du istället unnade dig att vila?” Hmm… Hade inget bra motargument till det men kände ändå genast att det inte kommer att hända. Jag har en vilodag, det räcker gott och väl tycker jag. Samtidigt respekterar jag honom och hans kunskap (jag vet att han har rätt) för mycket för att inte ta till mig av det han säger. Men mina gamla mönster är väldigt svåra för mig att bryta, därför möter jag honom halvvägs genom att byta ut två tunga pass mot två lätta. Ett steg i rätt riktning iallafall.

Kanske slutar jag lika lätt och harmonisk som på bilden?

Måndagen – en tuffing

Madde — Mon, 20 Feb 2012 20:14:08 +0000

Puh! Idag har varit en tuff dag träningsmässigt.

Imorse: 30 min clinch, 5×3 min säck, 10×3 min sparring + lite rehab, som grädde på moset.

Ikväll: Teknikövningar på varandra, avslutade med boxning och lowkicks + nacke.

Direkt efter träningen höll jag tjejpasset där jag slängde in burpees, knäböj och lite andra sköna övningar som garanterar träningsvärk imorgon kväll. Ofta får jag värst träningvärk när jag tränat andra. Då ska jag vara fiffilurig och slänga in massa nya grejer, som resulterar i att jag själv inte kan gå på några dagar.. Rätt åt mig kanske.

Imorse väckte jag Benny genom att berätta att jag hade hudcancer. Det fick jag för mig kl 04.25 när klockan ringde. Jag drog upp tröjan och visade min misstänkta cancer på ryggen. Det visade sig att det var ett skavsår från en kota som sticker ut när jag gör situps.. Så kan det gå när man är paranoid.

Nä, nu sitter jag här på kontoret igen. För trött för att masa arslet till omklädningsrummet. Hopp in i duschen Madde! Hem och släng dig i sängen och tillbaka imorgon bitti. Pigg och glad mörk choklad!

Hallonplättar

Madde — Sun, 19 Feb 2012 15:55:39 +0000

”Mixa en deciliter havregryn till ett fint mjöl, blanda ner 2 ägg och två ägg vitor (jag tog tre hela ägg istället). Vispa ihop till en smet och häll ner en deciliter fet mjölk, salta och rör runt. Blanda ner några hackade hallon och stek till plättar i en stekpanna eller plättlagg. Servera med bär, gräddig kvarg eller keso. Detta räcker till en person. Håll dem små för att göra de lätta att vända.”

Hittade det här smarriga receptet hos Pt-Fia (http://blogg.veckorevyn.com/ptfia/) och dräglar lite när jag tittar på bilden. Lite söndagslyx? Till Big Brother?

På tal om plättar så stack jag och Benny in till stan igår efter sparringen för att käka. På buffén fanns bland annat spenatplättar gjorda på spenat, keso och soltorkade tomater, stekta i smör. HUR gott som helst! Likaså kvällens matintag - INDISK mat hemma hos Snofs, Sulan och Selma (fingerade namn). Mums! Vi har det bra vi.

Nu är jag på gymet, har jobbat sedan imorse och klämt in ett mittspass med Benny däremellan. Har fått match i Thailand om lite mindre än tre veckor och har börjat kötta 3 minutersronder och armbågar för att göra mig redo för krig. Jag är riktigt sugen! Om 20 minuter kommer tjejerna från boxningsklubben för sparring, det är alltid givande med besök från andra klubbar. Igår var Therese Gunnarsson hos oss, roligt! Vi kan alltid lära av varandra.

Ikväll står blodpudding på matsedeln, jag längtar! Det ska stekas i rikligt med smör.. Har de senaste dagarna tillsatt extra mycket fett, en matsked kokossmör till frukost och mellanmål, extra olivolja eller smör till lunch och middag. Får se om jag märker någon skillnad, om inte annat så är det jävligt gött.

Nu är det dags att byta om och kvickna till annars kanske jag förvandlas till en sill!

Den här jävla bloggen

Madde — Fri, 17 Feb 2012 22:35:54 +0000

.. sätter ju mig i skiten vad fan jag än gör. Är jag taskig mot mig själv får jag skäll av Igor, tränar jag för mycket får jag skäll av Benny, stressar jag för mycket eller slarvar med kosten får jag skäll av Andreas (www.balanseradkropp.se) och svär jag för mycket får jag skäll av farmor. Det var då helvete.

Skämt åsido, såklart är jag mycket lyckligt lottad som har alla dessa kunniga människor runtomkring mig och som stöttar. Tänk så många (fler) nitar jag hade gått på annars (hjälp). Imorse till exempel, fick jag ett sms med tips på hur jag skulle kunna ändra kosten för att sluta vara konstant sugen på de cravings jag skrev om häromdagen. Man tackar! Jag har redan följt anvisningarna och tryckt i mig lite extra fett idag och inte mig emot – det är ju skitgött.

Annars körde vi tuffa intervaller imorse och jag trodde jag skulle dö. Men det gjorde jag inte. För huxflux var det kväll, gemensam fredagslöpning och jag var fortfarande vid liv. Typiskt. Nu ska jag slänga på mig lite andra kläder (lukten från mitt underställ uppskattas tydligen inte) och möta upp Erik the easterbunny och Jessica the jessle för käk och sedan bio. Benny the banana ska ju självklart med oxå. Men Dekker the dräggel får stanna hemma.

Jävlar vad klockan blev mycket, jag måste hinna sminka över en finne jag fick på hakan efter thaimassagen igår (jag hatar när dom tar med äcklig olja i ansiktet). Hejdå!

Idag

Madde — Thu, 16 Feb 2012 20:27:59 +0000

- Vilodag

- Städat

- Tvättat

- Tagit en latte på stan

- Kollat inredning (två butiker sedan blev jag pissenödig)

- Ätit långlunch med Benny.

- Hämtat Igor på stationen.

- Fikat med killarna på bilden.

- Storhandlat

- Hämtat + lämnat Dekker på dagis

- Varit på thaimassage

- Återvänt till livet

Matdag

Madde — Wed, 15 Feb 2012 20:49:27 +0000

Min dag i mat:

Frukost – Gröt med björnbär och blåbär, mjölk och kanel. En burk keso upp till.

Mellis – Proteindrink

Lunch – 3 stycken fetaostbiffar med kokt broccoli, sallad, kidneybönor, oliver och dressing.

Mellis – En burk kesella + en burk keso, blandat med proteinpulver och blåbär. Nötter

Middag – 3 kokta ägg med kaviar + Tonfisksallad med paprikasås.

Kvällsmål – vet inte (har inte kommit hem från gymet än)

Har sinnesjuka cravings efter nötter, ost, lax och kokos.. Nötter och ost äter jag nästan varje dag. Lax 1-2 ggr/vecka, kokosnötterna däremot alldeles för sällan. Det måste vara ett tecken på att jag ska åka till Thailand. Eller?

Hur firar du

Madde — Tue, 14 Feb 2012 19:23:42 +0000

.. alla hjärtans dag? Jag och Benny sa för ett tag sedan att på Alla hjärtans dag då skulle vi minsann vara lediga och hitta på något tillsammans. Åka till en annan stad, bo på hotell, shoppa, äta gott, kanske till och med gå på spa. Ju närmre dagen kom desto mer förändrade vi planen. Vi ändrade till att kanske bara åka iväg över dagen, till att gå ut och äta på hemmaplan, till att iallafall ta en kopp kaffe ihop på stan, till att stanna hemma och ta det lugnt, till att – hamna på gymet. Benny håller i skrivande stund sitt fjärde pass, jag har avverkat mina två träningspass, två privatlektioner, x antal timmar här på gymet och sitter nu på kontoret och jobbar. Det var den kärleksdagen den. Bilden är från Australien i somras, det var iallafall en mycket härlig resa. Trots att jag inte fick med mig WMC-bältet hem.

Det är inte bara dåligt

Madde — Mon, 13 Feb 2012 20:03:27 +0000

.. att vara kvinnlig fighter. Hehe. Bilden är från den obligatoriska massagen på matchdagen (tack Idah). En massage hade jag verkligen behövt i nuläget. Sitter på kontoret och försöker desperat hålla upp huvudet så att det inte trillar av. Resultatet av clinch imorse, mycket knä och armbågar på kvällsträningen och lite extra nackträning på det. Har precis hållt tjejpasset tillsammans med Miriam och samlar kraft för att ta mig in i omklädningsrummet för en dusch. Flinar lite när jag hör att Benny spelar Darin på högsta volym ute i gymet. Vad gör du en måndagkväll klockan 21?

”Jag hjälper människor att förlora”

Madde — Mon, 13 Feb 2012 04:10:12 +0000

Idag vaknade jag helt mjuk i hjärtat och känner bara för att krama alla (nej, jag är inte full). Klickade mig in på Igors sida (www.igor-ardoris.blogspot.com) och läste alla hans inlägg om och om igen.

Här är hans senaste:

”Det händer ibland att folk frågar mig vad mitt arbete som mental tränare/rådgivare egentligen går ut på. Mitt svar är alltid att jag hjälper de jag jobbar med att lära sig förlora. ”Vinna klarar de att göra själva”, lägger jag till ibland.

Det är min fasta övertygelse, som baseras på både mitt livs- och arbetslivs erfarenhet, att man inte är en värdig vinnare innan man har lärt sig att bli en värdig förlorare. Det är klart att alla vill vinna, att alla vill lyckas. Men Livet är både ljus och mörker, både dalar och toppar, både skratt och tårar. Så länge vi är rädda för tårar kommer vårt skratt att låta spänt och påklistrat. Så länge vi flyr vårt mörker kommer vi inte på riktigt kunna släppa fram vårt ljus.

Det är sant att vi alla vill lyckas och att vi alla vill vinna. Men innan vi har lärt oss att förlora och ändå behålla vårt lugn och vår värdighet; innan vi har lärt oss att möta vår feghet, vår svartsjuka, vår missunnsamhet och vår osäkerhet och ändå behålla vår självrespekt, kommer vår så kallade ”vilja att vinna” i själva verket vara en desperat och ångestfylld kamp för att inte förlora.

Det finns inga perfekta (bristfria) människor. Eller förlåt… det kanske det gör. Men jag känner inga och jag är absolut inte en av dem. Jag har brister så att det lätt räcker för tio personer under tio liv! Men jag har lärt mig, och lär mig dagligen på nytt genom meditation, att jag har mina brister men att jag är mycket mer än mina brister. Jag har insett att bristerna är en relativt liten del av det som finns inom mig och att det bortom bristerna finns en himla massa annat som jag visserligen inte kan sätta ord på, men som jag mycket väl känner igen.

Jag känner igen det från situationer i vilka jag handlat gott. Varje gång jag har betett mig modigt eller osjälviskt, varje gång när jag har agerat kärleksfullt eller kreativt har det där ”tysta andra” agerat genom mig. Jag hann aldrig tänka: ”Nu ska jag handla modigt!”, eller, ”Nu ska jag agera kärleksfullt!”. Det som händer är att det där modiga eller kärleksfulla handlandet kommer ut av sig självt, ur det ordlösa djupet i mitt inre. Det enda jag hinner ”göra” är att förvånat titta på och se till att hålla mig ur vägen för det. Se till att inte störa. ”När det är rätt då går det lätt” lyder ett gammalt ordspråk.

Det är lätt att snacka: ”du duger, våga misslyckas, tro på dig själv, tänk positivt, ta inte åt dig”… Det är lätt att ge råd, men att följa dem är inte alltid så lätt – ofta rentav omöjligt. Av den anledningen tror inte jag på råd och färdiga lösningar som någon annan ska ”lära ut” till mig, men som i praktiken bara innebär att de snackar en himla massa.

Det jag tror hjälper människor är ökad självkännedom. När människan har lärt sig bemöta sina brister utan att identifiera sig med dem. När hon har byggt upp sin förmåga att se dem och erkänna dem, men också så småningom, se bortom dem och ”genom dem”, då behöver hon inga råd och snack. Innan dess hjälper varken råd eller snack. Vad mitt arbete går ut på är att vara med mina klienter under deras resa och tillhandahålla stöd och support medan de lär sig att förlora.”

Min vår börjar bli uppbokad med matcher nu – äntligen! Som det har kliat i benen! Egentligen ville jag gå match redan veckan efter SM men Igor ”förbjöd” mig. För jag har förstått (nu) att jag egentligen inte ville gå match av rätt anledning. Jag ville bara fly alla de jobbiga känslorna kring SM och vad som hände där genom att kasta mig in i nästa grejj. Nästa matchträning, nästa match. Lite för att radera det som hände så snabbt som möjligt. Men lyckligt lottad som jag är har jag Igor. Igor som följde mig ut från ringen och arenan när jag sparkade på alla papperskorgar, när jag sparkade i dörrarna i omklädningsrummet, drämde igen toadörren fram och tillbaka, Igor som satt lugnt utanför toan under tiden jag var där inne och grät (skrek?), när jag väl pallrade mig ut, satt han och väntade på att jag skulle bli redo för att prata om det. När jag var det, betade vi av alla möjliga känslor som kom upp - allt som jag hållt inne på för att inte ”störa” matchuppladdningen. Jag vet inte hur länge vi satt där, 1-2 timmar kanske. Efter tävlingen fortsatte jag att prata med honom varje dag. Han ”tvingade” mig att ligga där nere på botten och kräla, att möta alla dessa jobbiga känslor, för jag behövde (behöver) verkligen lära mig att hantera dessa. Och ändå behålla mitt lugn och min värdighet. För Igor gör precis som han skriver i sin rubrik - han hjälper mig att förlora.

Nu är vi nere på våran ”normala dos” och jag börjar bli redo för nästa match som, om allt går i lås, äger rum om en månad ungefär. Kötta!

0-1

Madde — Fri, 10 Feb 2012 19:02:47 +0000

Som jag krigat med mig själv idag. Det började tidigt, tidigt imorse när klockan ringde. Jag hade ju bestämt mig för att vara frisk så att jag kunde köra corepasset följt av intervallpasset. Kroppen var inte alls överens med mig och dom planerna. Benny frågade vafan jag gjorde upp så tidigt när jag var sjuk. Hmmm, tänkte ehh bara gå på coren den är ju lugn, sa jag. Och ändrade träningsplaneringen till core följt av rehab. Knallade upp och gjorde kaffe, ajj mitt huvud. Fan, det blir ingen tidig morgonträning, måste lyssna på kroppen. Ändrade mig till promenad med Dekker och ”bara” det inbokade fyspasset 10.30. Gick med Dekker, lämnade honom på dagis (www.stellashunddagis.blogspot.com), svängde inom behandlingshemmet för att sätta upp mig på några extrapass (tycker tydligen inte att jag jobbar tillräckligt mycket) och styrde sedan el Jeepo mot gymet. Aj mitt huvud.. Hmm, måste ändra fyspasset till lugna bålövningar och rehab. Nej förresten, rörlighetsträning och stretch, det är ju ännu lugnare. AJ mitt huvud – DUMMA snor i näsan. Fan jag måste ställa in passet, det gååår inte.

Svängde hem istället, tog en dusch, morrade lite åt att jag förlorat mot min sjukhet och stack iväg till gymet för jobb. En liten paus där jag festade loss med Jesslan och en lunch på Scandic – fredagsflashigt. Sedan tillbaka till gymet för receptionstid och koll av medlemsavgifter (se bild – listor och penna i högsta hugg). Nu, nyss hemkommen, är det dags för fredagskväll. Ska bara beta av några mejl först.

Hej svej permanenta inte dig!