
Det är dags för mig att avsluta kapitlet Jag Vinner. När Minna i november presenterade idén om en PT-tävling och frågade mig om jag ville bli hennes partner i projektet, lät det alldeles för spännande för att tacka nej. Sedan dess har vi bokstavligen talat, jobbat arslet av oss. Jag har dessutom (upptill) fortsatt att jobba på gymmet, ideellt i klubben, tränat mina två pass om dagen, tävlat och pendlat till Stockholm för en journalistutbildning. Man behöver inte vara överintelligent för att inse att det inte varit en lagom dos arbetstimmar för ett hälsosamt liv. Men jag ÄR en åsna och inser inte alltid när jag pressar mig över gränsen (trots att människor i min närhet faktiskt försökt få mig att bromsa). Speciellt inte när alla delar var för sig är spännande, roliga, utmanande och utvecklande.
Men några månader äldre (känns som om jag åldrats betydligt mer), har jag dock insett att det faktiskt inte blir roligare ju fler roliga grejer man gör. Utan har man riktig otur, kan det roliga helt och hållet försvinna. På samtliga håll. Och man spelar lite rysk roulette med livet som insats. Dessutom är känslan av att aldrig räcka till, hur mycket man än kämpar och sliter – jävligt ohärlig.

Förutom rollen som projektledare, har jag och Minna även haft två andra roller – jag som PT och Minna som klient. Där jag i vintras såg en tjej som inte trivdes med sig själv och kroppen hon bar på, som våndades av bara tanken på att gå till ett gym. Jag gjorde en planering och ett upplägg där hon skulle testa på många olika träningsformer, vissa tillsammans med mig, andra i grupp och några på egen hand. Jag ville att hon skulle få testa så mycket som möjligt för att förhoppningsvis hitta något som hon tycker är riktigt roligt och kan fortsätta med resten av livet. Men också för att utmanas, övervinna rädslor, hjärnspöken och komma ut starkare på andra sidan. Samtidigt som vi såklart rent fysiskt chockat kroppen med ständig variation för bästa mätbara resultat.
Det finns många väldigt duktiga PT:s och kostrådgivare. Jag anser mig ha en extra styrka i många års erfarenhet (självplågeri?) av stenhård träning och tävling på elitnivå. Jag vet hur det känns när kroppen skriker sluta och någon står jämte och skriker fortsääääätt! Jag vet hur det känns att behöva prioritera bort middagar, fika, fest och många andra sociala sammanhang. Jag vet hur det känns att ha träningsvärk upp till tänderna, jag vet hur det känns att vara skadad (om något), jag vet hur det känns att ha prestationsångest och jag vet DEFINITIVT hur det känns att banta. Jag har 64 stycken matcher i ryggen, vilket innebär 64 stycken viktminskningar och perioder av svält. Jag har svurit, gråtit, kollapsat, lyckats, misslyckats, men framförallt – lärt känna mig själv i pressade situationer och gjort en jävla resa på insidan. Jag har i mer än tre års tid jobbat med mental träning VARJE dag.
Och detta är något jag ville överföra på Minna. Små, små tips och knep men som gör så otroligt stor skillnad. Oavsett om man ska slåss om världsmästartiteln eller om man ska jogga 5 km på Galgberget. Andningstekniken till exempel, som är skillnaden mellan uträknad och oövervinnerlig.
Mitt mål har hela tiden varit att bygga upp Minna, inte göra henne beroende av mig. Och framstegen jag sett vecka för vecka, både kroppsligt och mentalt, gör att jag nu kan ta ett steg tillbaka utan att behöva oroa mig. Hon har de verktyg hon behöver och dessutom 12 st proffsiga PT:s till sitt förfogande. Jag är övertygad om att hon klarar den allra sista tiden och utmaningen i att stå på egna ben – galant.

För egen del kan jag återgå till att fokusera på att bli världens bästa thaiboxare. Till mitt hjärta och min drivkraft. Till hård träning och personlig utveckling. Till att göra färre grejer, men att göra dom bra (och MÅ bra). Det blir mest rättvist så. För alla. Jag är tacksam för att få ha varit en del av denna resa, den här lärt mig mycket. Både tekniskt och praktiskt men lika mycket om mig själv, om andra och inte minst om mina värdegrunder.
Jag önskar alla inblandade framgång och ser fram emot hösten och vad den har att erbjuda. Lycka till!
Foto: Pamela Hanné