… säg mig vem som trasigast i landet är? Jag! Fan. Det är riktigt jobbigt att vara megamotiverad och supermycket se fram emot träningen och helt plötsligt känna sig vrålsliten (ja det blev en del adjektiv där). Min axel gör skitont och som i sin tur gör hela vänsterarmen avdomnad och svag, min vrist tål inte en enda löprunda utan att jag för sota för det i flera dagar efteråt och mina höftböjare vet jag inte riktigt vad det är med… Känns som om någon bytt ut mina mot någon annans. Någon som är född typ 1923. Just därför gick morgonpasset imorse inte helt galant. Stel, seg och not so very plosive.
Spegeln som talade om denna sanning – hängde vi om (eller inte vi, fick hjälp såklart, vi äger inte ens en verktygslåda) igår från att ha stått ”på längden” på marken, till ”på bredden” på väggen och vipps så blev rummet dubbelt så stort. Kalasbra ju. Igår var dessutom en riktigt effektiv dag, en till spegel och några tavlor åkte upp (nu känns det nästan som att vi bor i huset), jag gjorde klart årsredovisningen på min firma, snackade långt och länge med världens bästa Igor, rensade i garderoben(igen) och hade söndagsöppet, möblerade om lite, sprang den där härliga rundan med Päkket och avslutade med thaimat på kvällen. Denna kväll ska vi fira Valborg med middag på Bulls uteservering. Fast först träning förstås.
Trevlig kväll på dig med!










