Jag är tillbaka i på-hugget-mode efter att ha tagit två dagars sammanhängande vila. Har inte blivit på-riktigt-sjuk men kännt mig så förbannat trött och har bara velat sova hela tiden. Och det är verkligen inte likt mig. Inte heller likt mig att ”våga” stanna upp, lyssna, känna och ta ut en förmodligen välbehövlig vila. Har gått och lagt mig innan klockan nio de senaste tre dagarna och käkat lite extra. Sådant man kan unna sig när man inte hetsbantar inför matcher.. Dock ska jag inte sticka under stolen med att jag höll på att bli dum-i-huvvet-light igår kväll. Jag vet inte exakt vad det är träningen gör med mig, eller snarare frigör, för när jag inte fått min dos händer det grejjer som inte riktigt kan kontrolleras i alla lägen.. Igår fick Benny smaka på ett sådant läge. Han fick minsann veta att det inte alltid är så jävla roligt att ha hund (speciellt inte nu när Dekker inte kan äta, sova, ligga still eller gå på promenad utan att vilja slita sig och springa hem pga av smällare), han fick också veta att det ibland är jäääävligt jobbigt att jobba på gymet och med klubben för att det känns som om det innebär en konstant stress och oro. Man kan aldrig släppa skiten. Dessutom är det rätt jävla sugigt att ha ett förhållande med thaiboxning och inte med en kille. Kan vi inte bara ha ett vanligt jävla förhållande där man sitter och kollar på TV ihop? Typ så. Lustigt att jag nu efter att ha tränat morgonens intervallpass inte kan känna några av dessa känslor. Jag tycker det är härligt att ha hund, han ger mig kärlek och frisk luft. Jag är tacksam för att jag får jobba med gymet och thaiboxningen. Samtidigt som det är en jävla tur att jag och Benny delar intresset och kärleken till thaiboxningen, när skulle vi annars hinna träffas? Dessutom hade jag aldrig fixat att sitta i soffan och glo om kvällarna…

Förutom att jag sov och svor igår så passade vi på att jobba undan med SM och klubben. Affischerna sitter uppe i hela stan och inte en jävel ska kunna missa att SM går av stapeln i Halmstad Arena den 14-15 januari. Jag satte mig också med listorna på våra medlemmar för att betala in medlemsavgiften till Svenska Budo & Kampsportsförbundet och till Distrikt Väst. Det är inte riktigt lika roligt att ha många medlemmar när man ska betala för dom. Närmre 25 000 kr fattigare blev klubben. Fast pengarna går ju till fösräkringar och massa annat bra som förbunden pysslar med. Dock är det fortfarande roligare att söka bidrag..

I eftermiddag kommer Igor den allsmäktige på besök. Det är dags för ett nytt seminarium. Vi ska köra den övningen där jag senast ballade ur och skrek: ”Kom igen då din jävla f*tta!” Adde undrade om jag inte kunde käka lite Valium eller nåt till ikväll. Förlåt igen Adde.. Jag vågar lova att det aldrig ska upprepas.

Ha en härlig helg allesammans!

Är det bara jag som tycker att det bloggas fattigt? Ingen skriver om något roligt, allra minst jag själv. Ibland när jag tittar ut ur min ego-bubbla (ytterst sällan) klurar jag på vad som skulle kunna önskas på bloggen. Dock blir jag något begränsad av att jag 1. Inte kan lägga upp mer än en bild åt gången 2. Inte vet hur man lägger upp en video 3. Inte vet min målgrupp. Vilka är ni egentligen som följer mig och min vardag? Fighters? Tjej-tjejer? Halmstadbor? Barndomsvänner från Falkenberg? Haters? Gamla ligg? Vänner? Ovänner? Lite av varje? Jag har inte en aning. Och sålänge inte var och en av er går in och skriver en beskrivning av er själva och vad ni önskar kommer jag nog heller aldrig att få reda på det. Och kanske är det likabra, annars hade jag nog inte vågat skriva om hjärnspöken, könsord, skönhetsprodukter och annat trams och flams. Tråkigt att inte kunna uttrycka sig fritt. Pommfritt-fritt. Ja, jag tar nog tillbaka frågestunden. Fortsätter i tron om att detta är min privata dagbok. Och att ingen vet om att jag aldrig lämnade kiss- och bajsåldern. Eller att jag petar mig i näsan.

Utöver mina bloggexistens-ifrågasättande-tankar är jag sjukligt besatt av utlands-semester-tankar. Vi försöker fortfarande hindra oss själva från att åka tillbaka till Thailand för 27e (kan vara 28e eller 29e oxå) gången. Men jag kan liksom inte låta bli att tänka på det flera gånger om dagen. Snacka om i-landsproblem. Bilden är från en match i Thailand, kommer inte ihåg vilken eller när men den var säkert fräsig. Nu ska jag INTE titta ut genom fönstret på regnet. Oops nu gjorde jag det ändå. Fan. Vi hörs. 

Ps. Jag ber er uppmärksamma ironin. Ds

Det slog mig just att jag glömde önska mig det allra viktigaste för år 2012. Feeeta matcher vill jag ju ha. Gärna USA, Japan, varför inte Västindien? Uzbekistan och magsjuka är sååå 2011.. Bilden är från Australien i somras. Det var en cool upplevelse. Likaså matchen i Paris. Tack för att jag fick chansen. Och tog den.

Förutom dagens önsketänkande är jag också lite förbannad. Eller ganska mycket faktiskt. Läste en insändare i Hallandsposten där en person skrev att han/hon köpt på sig så mycket smällare och raketer han/hon kunde för att gå ut och skrämma skiten ur alla hundar. Det skulle denna personen göra som straff för att vissa inte plockar upp hundbajset… Hur fan kan man vilja straffa djuren för att husse/matte inte pallar ta upp skiten? Vilket jävla kötthuvve. Överhuvudtaget fattar jag inte grejjen med att lägga massa pengar på fyrverkerier när det är så många djur som far illa av det.

Annars har jag tränat morgonpass, hållt privatlektion, käkat lunch med mamma och plastpappa, druckit kaffe, ätit grädde, länsat kylskåpet, skafferiet, kommit försent till kvällsträningen för att jag var tvungen att bajsa, rapat mig igenom hela passet och nu ska jag duscha. Och basta. Fast inte tvätta håret, det pallar jag inte. Jag är en liten lortgris.

Har lite ångest över min dåliga uppdatering, våran dator liggerfortfarande på sjukhus. Vi vet inte om han kommer att överleva.. Men annars är allt stabilt. Dom senaste dagarna har varit som en dröm. Julafton till exempel, att bara få sitta och umgås utan att ha en tid att passa, utan att stressa vidare till nästa och nästa grejj. Jag kan inte ens komma ihåg när jag hade en sådan dag senast. Vi stannade i Falkenberg över natten och jag och lillsyrran startade juldagen med en härlig löprunda ner mot havet följt av en mäktig julmatsfrukost. Sedan hem till Halmstad och eftermiddagsträning på klubben. Jag tappade det under sparringen, flippade på Adde och skrek ”-Kom igen då din jävla fitta!” Herregud Madde. Inte okej. Så då fick jag med svansen mellan benen gå och be om ursäkt när träningen var över. Lyckligtvis verkade inte Adde märkbart sårad av mitt utfall. Snarare road. Och jag och Miriam fnissade lite åt det i omklädningsrummet senare. Vi håller på med moment i träningen just nu där vi utsätter oss för väldigt hög mental och fysisk press. Och det är intressant hur olika vi reagerar. Vissa gråter, vissa svär, vissa blir paralyserade, får inte ut något alls och vissa höjer sig och presterar ännu bättre. Jag antar att det i grund och botten är samma känsla vi får allihopa bara att vi har olika sätt att utrycka oss på.

Efter träningen åkte vi hem i racerfart för att svira om till party-outfiten inför kvällen. Många hemvändare i stan och knökfullt på krogen. Oftast brukar sådana kvällar bli kaos och knas men vi hade riktigt riktigt roligt! Jag blev gratulerad till min graviditet. Och tackade samtidigt som jag tog en extra stor klunk champagne. Sjukt att jag är med barn och andra vet om det, inte jag. Sedan stod jag i toa-kön, ofta är det där jag tappar humöret, jag fattar inte hur det kan ta så jävla lång tid?? Huur svårt kan det vara att gå in på toan, dra ner brallorna, pissa, dra upp brallorna och sedan gå ut? Igår när jag tyckte att jag stått tillräckligt länge i kön började jag rycka i handtaget. Inget hände. Jag ryckte lite till. Inget hände. Sparkade lite på dörren (bara löst, sätt inte dit mig för skadegörelse). Fortfarande ingen reaktion. Efter en stund kommer det ut en tjej och säger: ” Förlåt jag har mens och var tvungen att  fixa den”. Ehhhh, öh aha. Tack för informationen. Jag blev helt ställd.

Imorse sov vi tills vi vaknade (no shit), dvs utan väckarklocka. Sjukt lyxigt. Har vilodag idag, har varit på stan och fikat och ska hem till Bennys mamma om en liten stund för kalkonmiddag. Life is good! Fast ikväll måste jag nog sätta mig och svara på en drös med mejl som ligger och väntar. På bilden ser ni min favvis just nu, att äta röd paprika som äpple. Man gör vad man kan av det man har. Ajöken.

Har nyss varit ute i skogen med Dekker, raggsockar och gummistövlar. Förbannade gyttja! Borde önska mig en mini-biltvätt som man kan slänga in Dekker i efter varje promenad. Förutom att våran dator kraschat (anledningen till fattig blogguppdatering) så har jag haft två riktigt härliga dagar. I torsdags var jag i Falkenberg och hälsade på storasyster och systerdotter, sedan lunch hemma hos familjen Mamma och efter det syskonfika med syskonen på andra sidan ån. Mitt släktträd kan nog tyckas vara någon komplicerat med alla syskon hit och dit med olika föräldrar och olika familjer. Men vi gillar det! Och vi gillar varandra! Så mycket att mamma med familj bor granne med min faster och rakt över ån bor pappa med resten av gänget. Festligt!

Igår körde vi stenhårt på morgonen. Core + Intervall. Jag hatar och älskar det där jävla passet. Sedan gjorde jag färdigt allt på gymet och bockade av mina att-göra-listor, en efter en. Tillfredsställelsen var total. Åkte ivåg för att hämta mat, julbord-take away som fick vänta i bilen medans jag körde ett fyspass på gymet. En utav övningarna var utfall med hopp, fy fasiken det kommer jag att få sota för idag. Typ lagom till julklappsutdelningen ikväll är jag nog hyfsat invalid. Efter det en vända på stan för att köpa sårtvätt och bandagering till Dekker. Han har skurit sig i trampdynan. Stackarn. Sedan tillbringade vi kvällen med vänner, god mat och julklappsleken. Jag vann två böcker, jag älskar böcker! Har redan fått flera stycken i julklapp! Nu fattas bara en solsemester så att jag kan plöja igenom dom en efter en..

Nu sitter jag på kontoret här på gymet och inväntar våran julaftonssparring som drar igång om en halvtimme. En förbannat rolig nystartad tradition. Förr brukade vi spela tennis med familjen på pappas sida (vi är träningsnördar hela bunten) men sedan hamnade dom mitt i Tsunamin och har spenderat varje jul i Thailand sedan dess. Hatkärlek till Thailand.

God Jul och en stor varm kram (jag gillar egentligen inte att kramas men på julafton får man väl bjucka på sig) till er alla!

Igår flaxade jag runt mest hela tiden. Core + Boxning på morgonen och jag var så sjuuukt trött i kroppen. Vi har kört riktigt bra och hårda pass det senaste. När kroppen inte vill vara med ställs ännu högre krav på skallen. Bra mental träning med andra ord. För inte särskilt längesedan fick sådana här dagar mig att bli skogstokig. Handskarna flög in i väggen, dörrar slängdes igen, svordomarna haglade och ett och annat löst föremål fick sig en känga. Måste prestera, prestera, prestera, prestera. Nu tycker jag mig ana en liten förändring hos mig själv. Jag börjar bli bättre på att ta saker och ting för vad dom är. Och göra det bästa utav situationen. Helt plötsligt håller jag mycket jämnare och högre kvalitét. Tack för det mognad.

Efter morgonträningen lämnades Dekker på Stellas hunddagis, vinterdäck sattes på, jobb på gymet, lunch, storhandling, hämtning av Dekker på dagis, jobb och sedan hem igen. Lyssnade på kroppen och hoppade över ett eventuellt kvällspass. Började lyssna på Mindfulness-meditationsövningar och somnade som en stock på golvet på kontoret. Hoppsan.

Idag rivstartade jag istället dagen med ett spinningpass. Ibland får jag sådana sjuka lyckorus när jag tränar att jag undrar om jag verkligen är normal? Imorse fick jag just ett sådant. På en spinningcykel av alla jävla ställen. Sedan köpte jag och Benny julklappar till varandra. Gick in på SODA, där han valde ut en luvtröja och en skjorta sedan valde jag en skinnjacka och så betalade vi varandras grejjer och bad om att få det inslaget. Fiffigt. Speciellt eftersom min skinnjacka var dyrare än Bennys kläder. Smart Madde. Och välkommen till familjen skinnjackan. Med oss hade vi Nalissa som är Bennys brorsdotter, 5 år och snackar tre språk. Svenska, engelska och thai. Fett coolt.

Nu – jobb! Ajöken.

Imorse åt jag min gröt på Mindfulness-vis för första gången. Har tagit nästa steg i min mentala träning och nu gett mig in på Mindfulness. Spännande. Jag är väldigt nyfiken på allt som har med det mentala att göra. Iallafall, så skulle jag äta min gröt. Bara äta min gröt. Inte jobba samtidigt, inte titta på TV, inte sitta vid datorn, inte göra något annat än äta, känna, smaka, se, lukta och fokusera på nuet. Det vill säga gröten. Låter förmodligen hur tramsigt som helst. MEN förbannat svårt! Det tog inte en sekund så hade mina tankar varandrat iväg på andra banor, samtidigt som jag slevade i mig gröten hej vilt. Plocka tillbaka fokus Madde. Den där Pacquiao, han kan boxas han. Nej Madde, gröten. Fan alla scheman för vårterminen måste upp idag. Nej, tillbaka till gröten. Vad fin den är. Gott med hallon i. Och Keso. Måste ut med Dekker, byta vinterdäck, fixa sista julklappen. NEJ, grööööten. Ungefär så höll jag på fram och tillbaka. 

Bilden är från sparringen i lördags. Fröken Rydberg och Herr Bånghäll var på besök. Träningen gick faktiskt över förväntan med tanke på förmiddagshumöret. Var precis som att jag bara behövde säga skit, piss, bajs och fan. Sen var jag glad igen.

Igår körde jag teknik på morgonen och intervaller i backe vid lunch. En sväng på julskyltningen på eftermiddagen och en fika med en vän på stan. Imorse körde vi clinch, säck och chins. Jag var såklart lite arg för att håret trillade av men annars rätt pigg. Nu är det dags för mellanmål och sedan på´et igen. Hajk!

Lite titt som tätt trillar det in frågor om vad jag använder för produkter. Därför delar jag här med mig av några utav mina favoriter. Kanske inte det mest intressanta blogginlägget för killar… Fast ni kan ju använda tipsen som present/julklapps-inspiration, vilket skulle kunna leda till glad flickvän. Glad flickvän = större chans till mys i sänghalmen. Och vipps så var mina favvisar helt plötsligt ganska användbara för er också.

Iallafall, från vänster har vi först hårvårdsprodukter från Redken. Shampo, balsam och inpackning. De två vita burkarna är ansiktskräm från Bioline (en för dag och en för natt) med PHA- och AHA-syra. Sedan kommer tripp, trapp, trull från Dermalogica. Det är ögonkräm, rengöring och ansiktskräm. Den ansiktskrämen brukar jag ha på sommaren eller när jag är utomlands då PHA- & AHA-syran inte är så fiffig att ha i solen. Till höger om dom finner vi två parfymer, det runda ”äpplet” är Donna Karan (lite lättare, passar om man inte är så förtjust i starka parfymer) och den med blomman är Marc Jacobs Oh lola! (min första julklapp i år, tack storasyster). Framför parren (slang för parfym) står det en liten liten burk från Dermanord. Det är Night Balm som är nästan som vax i konsistensen. Den slänger jag på någon gång då och då innan jag går och lägger mig (är bra på vinterhalvåret då man kan bli lite torrare i hyn). Sedan kommer en ansiktsmask och en peeling från MD. Kan vara gött att rengöra ordentligt ibland. Speciellt när man har svettiga, halvt möjliga boxningshandskar upptryckta i nyllet varje dag. Till höger om MD kommer tre produkter från Redken (Redken = för håret, hänger ni med grabbar?). Ett vaxspray som kan vara bra att ha för småhår som spretar (typ dom som slits av varje gång man clinchar), ett vanligt spray och en kräm (orange tub) som funkar som solskydd, är utredande och luktar jävligt gott (ett tips för Thailandsresan). Dom sista två produkterna längst till höger är Body Butter och Shimmering Bodylotion med Coconut-doft.. Hej Pina Colada! Body Butter är lite fetare än en vanlig bodylotion och det tycker jag är bra, speciellt när man tränar och duschar hundra gånger om dagen. Shimmering Bodylotion, kan man ta om man ska vara lite extra fräsig. Typ på partaj och sådär.

Så, nu har jag alltså gjort nog jag aldrig trodde jag skulle göra – ägnat ett helt blogginlägg åt skönhetsprodukter. Ska lägga mig under en filt och skämmas. Hej!

Jag vill åka till Thailand nu. NU! Det spelar ingen roll att jag svor på att inte åka dit mer. Förlåt Thailand, det var inte meningen att säga att du var rutten, smutsig och tråkig. Jag ångrar mig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Snälla ta mig tillbaka?

Idag är jag trött och butter. Trött på att torka tassar efter regn och gyttja, trött på att jag ska punga upp med 36 000 jävla tusen kronor till skatteverket (vad är det för fel på svarta pengar egentligen?), trött på att vara husägare (varför bor jag inte i en nyrenoverad och opersonlig lägenhet istället?), trött på att tänka, trött på att vara slav under jordnötssmöret, trött på att mitt hår slits av VARJE gång jag tränar, trött på att kardborren från boxningshandskarna river upp sår i ansiktet på mig (kan man inte bara få vara hel och oskavd?), trött på härm-apor (hur skulle det vara att skaffa sig en egen personlighet?), trött på bensinpriserna, trött på disk, trött på att Östras bageri läskar mig med sin jävla kanelbulle-doft varje dag, trött på julmat (5 julbord redan) och trött på att sitta här som en bortskämd jävla snorunge som inte fattar att allt jag skrivit ovan är lyxproblem i allra högsta grad.

Så – nu känns allt genast mycket bättre. Sparringen börjar om sisådär 29 minuter. Tur att jag har bloggen för att skriva av mig istället för att ta ut det på träningen. Kan inte lova att det inte slinker ut någon svordom ändå men det kommer iallafall vara lindrigare nu när jag delat upp det lite..

Hejdå då.

Idag var Dekker för första gången på Stellas Hunddagis. Vilken fullträff! Det värmde i hjärtat när jag hämtade en glad vovve i eftermiddags. Dekker är nämligen ingen tuffing. Mammig och mesig som få. Först fick han promenad på förmiddagen och sedan leka med nya kompisar på eftermiddagen. Just det sistnämnda tycker jag är en riktigt bra idé. Att hundar får lära sig umgås med hundar. I flock. Självklart introduceras dom först i par och alltid under uppsikt. Dekker är egentligen redan bortskämd med att nästan alltid få vara med oss – vart vi än är. Men ändå skulle jag kunna tänka mig att lämna honom på dagis lite då och då för att få lite annorlunda stimulans. Och inte minst för att han skulle känna sig hemma och trivas med sina nya polare om man skulle behöva resa bort och lämna honom där för en lite längre period. Så – rekommenderas starkt! Och då är jag faktiskt en riktigt jobbig jävel när det gäller mina krav kring Dekker the dog.

Utöver dagislämning och hämtning har jag kört ett pass spinning, jobbat, köpt julklappar (älskar när man hittar riktigt bra presenter), ätit julmat(igen) till lunch, jobbat, tränat thai, hållt pass, bastat och ätit massor av jordnötssmör direkt ur burken. Vi har fått anntennen fixad idag vilket innebär att vi har TV för första gången på två och en halv vecka (stormen Berit sabbade den). Heja! Vi har beställt ett byte av Avtq-ventilen (och blir så småningom många tusenlappar fattigare) så att varmvattnet i huset ska fungerar efter våra önskemål. Vi går alltså mot ljusare tider i kråkslottet! Imorgon bär det av till Malmö. Men först lite efterlängtad sömn.. Hör redan nu hur två killar (Benny + Dekker alltså, ingen trekant planerad) snarkar på undervåningen.

Godnatt all of you!