Igår var en härlig dag med ett fint avslut. Gick upp tidigt för att kolla att vikten stämde (slapp nämligen basta i fredags ändå, det sista kilot hade trillat bort av sig självt under dagen), vilket den gjorde, låg till och med lite under. Vi styrde bilen mot Varberg för invägning och läkarundersökning. Allt gick fint och jag åkte till Willys och köpte nötter för 118 kr (mums) innan vi åkte tillbaka till Halmstad igen. Vi drog hotellbuffé på Scandic för att fylla på ordentligt och åkte sedan direkt hem för att sova några timmar. Det skulle faktiskt kunna vara något av det bästa som finns – att få äta sig smockmätt och sedan gå och lägga sig mitt på dagen. Matchdagslyx.
Klockan ringde 13.00, hopp in i duschen, packa väskor och promenad i skogen med Dekker innan han lämnades hos svärmor. Hämtade upp Adde och Erik och körde sedan för andra gången till Varberg. Där var det samling med information och regelgenomgång innan matchstart.
Jag mötte upp Igor och vi satte oss i sofforna i entrén. Eftersom jag gick sista matchen hade jag ett gäng timmar att slå ihjäl. Jag kollade knappt alls på matcherna (tycker jag blir så trött av musiken och syrebristen) utan hamnade i den ena efter den andra intressanta diskussionen med Igor och Erik. Jag älskar kloka människor och djupa samtal. Det kändes inte alls som en matchdag utan mer som en myseftermiddag med vänner.. Härligt!
När det var dags att svira om, få massage och värma upp, var jag pigg och lätt i kroppen. Det hör nämligen inte på något sätt till vanligheterna. Ofta mår jag väldigt dåligt efter jag ätit (ont i magen, trött, uppblåst) och det kan sitta i ända fram till match. Men igår hade jag alltså lyckan, eller så hade jag bara planerat alla intag bra, och mådde finfint. Avslappnad och fokuserad.
Det kändes som att matchen var min. Hon var tuff, framförallt i psyket (sådant man läser av där inne i ringen, svårt att förklara) men jag tog över mer och mer desto längre in i matchen vi kom. Clinchen var min, hade vi fått köra med knä mot huvudet hade jag nog kunnat smacka in ett eller annat i fejjan på henne. Dock är jag fortfarande lite hämmad när jag fightas, ligger kanske på 60-70% utav min kapacitet. Tvekar i vissa lägen och spänner mig när jag blir för agressiv. Men vi jobbar på det… Och jag känner att jag utvecklas hela tiden, det är det viktigaste. Dessutom känns det rätt bra att kunna vinna mot tuffa och duktiga fighters och veta att jag har så mycket mer att plocka fram. Den dagen jag kan släppa hela registret, då jävlar!
Efter matchen igår körde vi hem i ilfart, slängde oss in i duschen för att sedan dra en vända på krogen. Jag firade min seger med en Ramlösa och en Pepsi Max, fan vad festligt! Nästa match är ju redan om två veckor. Min skadestatus är helt okej. Ont i vänster smalben, liten lårkaka, liten blödning på höger vad då hon ”hälade” mig i clinchen, öm höger underarm, bula i tinningen och blåmärke på kinden. Fräsigt.
Idag har jag och Benny Badboll varit på Bomässan en vända och nu är vi på jobbet. Benny håller i lite pass och jag sitter på kontoret och fixar och trixar. Ska ut och jogga en vända med Dekker the dog nu tänkte jag. Imorgon är det måndag och då börjar vi om.
Tack för stöd och peppning! Ett extra stort tack till Igor, Benny, Erik och Adde som var på plats igår. Och kanske ett lika stort tack till Fight Camp Warberg som ännu en gång briljerar med sitt arrangemang!