Nu är det dags att kasta in handduken för den här gången. Vi har hängt i lobbyn hela dagen, måttligt roade. Fast jag hann såklart med en vända vid poolen också (Sanja jag ÄR brunare än dig). Joggade lite imorse, har försökt smyga in det succesivt för att se hur vristen reagerar. När jag kommer hem ska det bli skärpning med rehabträningen, jag vill verkligen kunna springa. Jag behöver det för skallen. Matchuppladdningarna känns liksom inte på riktigt annars. Jag och Benny testade att köra lite mitts nu i eftermiddags också, med ett nytt tänk. Det kändes bra och det ska nog allt komma något bra ur den här förlusten ändå. Det känns roligt att börja träna på lite nya saker. Förutom att det här sista dygnet inneburit väntan, väntan och väntan. Har det också blivit en, två, tre och fem rundor till toaletten. Inatt fick jag springa upp inte mindre än sex (!!) gånger. Hej magsjuka. Jag hoppas verkligen att läget ska stabilisera sig lite till inatt när vi sitter på flyget. Jag pallar verkligen INTE med bajsenödighet då.

Bilden är från matchen, ganska rolig tycker jag. Det är jag som är längst in i ringhörnan i blått, marockanskan försöker väl knäcka nacken på mig eller nåt. Samtidigt som domaren försöker bryta genom att klämma henne på arslet. Hihi. Bilden är tagen av Daniel Breece.

.. här i Tashkent. Jag skulle ljuga om jag säger att jag tycker det är skitroligt. Det kryper i kroppen, kliar i fingrarna och ibland får jag dra mig undan lite för att dra en ramsa (svordomar). Dock kan det stundtals vara ganska mysigt att bara hänga med landslaget, snacka lite skit och utbyta livserfarenheter.

Igår gick damfinalerna och förutom fantastiska insatser av våra svenska tjejer slog även min maroccanska motståndare Valentina Schevchenko i finalen och tog guldet. Valentina som skulle ha vunnit sitt åttonde (!!) VM-guld fick alltså pisk. Och det känns faktiskt rätt jävla bra. Både tronskiftet men också för att det bevisar att min motståndare är en tuff jävel. Jag har aldrig sett någon gå upp mot Valentina utan respekt. Coolt. Valentina i sin tur protesterade genom att vägra lämna ringen efter domslutet och sedan också vägra prisutdelningen.

Vår ”lilla” Halmstadpöjk Richard Pettersson tog guld igår efter en riktigt riktigt bra match. Härligt! Fast jag tyckte inte det var riktigt lika härligt att sitta kvar på arenan i en och en halv timme för att vänta på att Pettersson skulle bli pissenödig för dopingtestet. Tur för för honom att han nyss vunnit annars hade han fått skäll.. Sedan kan jag inte låta bli att att undra om det var en tillfällighet att inte en enda Uzbek blev testad.

Just nu i skrivande stund ligger vi vid poolen och steker oss lite innan sista finaldagen skall starta. Från Sverige har vi Alex T. Harris kvar. En kille med världens skönaste inställning. Jag hoppas verkligen han plockar hem det, han har gjort grymma matcher hitills! Bilden är från mina 2 minutes of fame på SVT häromdagen. Kolla inslaget på http://svt.se/2.128882/1.2544610/smartsam_metod_hjalper_thaiboxare&from=rss eller Aftonbladets artikel på http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article13681035.ab. Foto: Daniel Breece

Startade dagen med två koppar kaffe och promenad/jogg för att få ordning på min lårkaka. INTE särskilt skönt men ack så viktigt för återhämtningen. Förmiddagen spenderades vid poolen med lite kebab som tilltugg. Därefter bar det av till arenan igen, svenskarna sköter sig alldeles utomordentligt. Jag är glad för deras skull men kan inte riktigt ignorera den bittra smaken av min egna förlust. Den ska väl kanske inte heller ignoreras utan snarare bearbetas. Men det är inte mindre sugigt för det. Jag och Benny har tagit ”snacket”, utvärderat matchen och planerat lite inför den framtida träningen. Jag vill börja imorgon! Slängde faktiskt precis iväg ett sms till Benny som sitter på styrelsemöte och frågade om vi kunde köra lite plattor imorgon bitti. Hihi.

Bilden är från våran härliga kvällsbuffé som 90 % har blivit magsjuka av. Folk spyr och skiter ner sig till både höger och vänster. Jag är livrädd för att bli sjuk. Känner mig faktiskt lite illamående just i skrivande stund.. Hjälp. Måste gå och sova bort det. Hörs imorn, hej!

Det blev fröken Marocco som fick nynna vidare på Spicegirlslåten. Jag åkte alltså ut ur turneringen. Tack och hej leverpastej. Jag mötte den typ av fighter jag hatar att möta och som uppenbarligen är min svaghet. Fighters som teknisk sett kanske inte är så mycket att hänga i granen men som har tempo, kraft, svingar och hoppar och flyger omkring. Som nollar mig när dom slänger iväg tekniker som jag inte tycker är ”riktiga”. Idag nollade hon mig genom att rusa in och kötta. Jag hann inte ens hälsa i första ronden innan hon sopade till mig. Jävla brudjävel (ironi).

Att förlora suger ju såklart men det viktiga här och nu är faktiskt vad jag väljer att göra med förlusten. Sura och deppa ihop eller bita i det sura och göra något bra av det. Jag väljer det sistnämnda. Jag reser mig upp, torkar bort skiten från knäna och jobbar vidare. Vad är det jag behöver bli bättre på? Hur ska jag gå tillväga? Fanns det trots allt något jag gjorde bra som jag kan ta med mig till nästa match? Är jag riktigt smart kan jag kanske till och med vända dessa svagheter till styrkor. Och i slutändan bli en BÄTTRE thaiboxare. Dessutom har jag lärt mig (Igor har lärt mig) att jag min prestation inte har något att göra med mitt värde som person. Världen rasar inte samman. Jag är fortfarande samma Madde (ja jag är faktiskt en människa utanför thaiboxningen också).

Nu börjar det bli dags att krypa ner i den stenhårda hotellsängen. Jag är sugen på en morgondag. Då har vi ett gäng svenska fighters som ska fortsätta kriga för vårt land. Och jag ska börja klura på ett nytt träningsupplägg – jag vill starta på studs! Morsning!

Today is day when two become one.. Och inte med samma innebörd som i Spicegirls låttext då, utan som i innebörden där bara en utav Sverige och Marocco tar sig sig vidare till final. Invägning och läkarundersökning är avklarade. Frukost, powernap och mellis likaså. Nu är det bara flätor, lunch och matchen kvar. Hej sålänge!

Ingen match för mig idag. Först imorgon kommer jag in i turneringen. Igår gick en match i min viktklass, Valentina Shevchenko mot den tjejen från Belgien som jag slog ut på EM i våras. Valentina vann som väntat utan problem. Jag filmade och granskade. Imorgon går Valentina mot Ryssland och jag mot Marocco där vinnarna i respektive match möts i finalen som går måndag eller tisdag. Bra lottning för mig eftersom jag har en match mindre till final. Dock har jag inget emot att gå många matcher, snarare tvärtom, jag blir bättre och bättre ju mer jag får stångas. Fast taktiskt sett är det ju bättre att komma in så sent som möjligt i turneringen, man kan ju faktiskt få pisk och åka ut också.

Adde, som det tekniska lilla underbarn han är, gjorde en kanonmatch mot den meriterade finnen han mötte igår och går redan idag igen. Då mot Marocco. Pettersson går mot Turkiet idag. Tur för Benny att min match blev flyttad till imorgon, då tre Halmstad-fighters plus halsont, förkylning, feber och magsjuka kanske blivit lite övermäktigt.. Stackarn. Han har åkt på all skit man kan få (där är jag själv inräknad).

Nu väntar ett möte med Läkar-Pontus med information kring viktigheter. Det verkar som om det går något skit här nere, många är krassliga. INTE stabilt. Sedan blir det promenad, eventuellt en massage och förhoppningsvis lite mitts och taktikträning ikväll. Om Benny är på benen. Annars får jag slå på mig själv eller nåt.

Vi hörs! Shruqi maschashiho pjotr atjo!

Nu jävlar är vi på fötterna igen. Ibland måste man bara få morra och svära lite. Och sova då förstås. Lottningen är avklarad och jag hamnar mot Marocco först. Maroccanskorna är skogstokiga och jävligt vassa. Högt tempo från första till sista stund. Då gäller det för mig att hålla mig till min stil och det jag är bra på, INTE falla in i hennes och börja flaxa. Dock kan jag inte låta bli att tänka på nästa match (vid vinst mot Marocco, annars byebye) som blir mot den ökände Valentina Shevchenko. Och så ska man inte göra. Varken grubbla över längre fram i turneringen eller måla upp motståndaren som ett monster.. Men om hon ÄR ett monster då? På riktigt alltså. Vafan gör man då? Gömmer sig? Skämt åsido, jag har en plan. Och den är så simpel som att jag INTE ska ge bort matchen INNAN jag går upp i ringen. Jag går upp och sätter emot. Inte bara för att överleva utan för att vinna. Jag gör mitt bästa. Kanske blir jag den första som vinner över henne. Kanske inte. Men då kan jag ändå åka hem och vara nöjd. It´s as simple as that. MEN som sagt, där är jag inte nu. Behövde bara få det ur mig.. Och kanske övertala mig själv lite

Efter gårdagens agro-inlägg gick jag och tog en skithärlig Uzbekistansk massage. Kvinnan öppnade med att fråga hur många barn jag hade. Inga, sa jag. Då blev det helt tyst. Länge. Sedan frågade hon när jag skulle skaffa barn då. Vet jag inte, sa jag. Då blev hon tyst igen och förblev så. Hon fattade nog inte riktigt hur man kunde vara så konstig som jag var. Idag har jag sparkat lite mitts på morgonen. Jag känner mig lätt, avslappnad och rörlig. Tack för det. Nu väntar vi på att eskorteras till arenan. Första matchdagen ska brännas av. Från Sverige går Johanna, Elina, Sanny, Alex, Martin, Adde, Johan och Ricardo. Adde möter Finland, samma finne som Fredrik mötte på förra VM:et. Pettersson går imorgon mot Turkiet. Nu kööööör vi!

Vi startar vårat VM-kapitel med ett dygn from hell. Resan ner var sugig som den var, ruttna plan, inga TV-apparater, ingen mat och ingen dricka. Vi landade i Tashkent, Uzbekistan 01.30 där vi möttes av fullständigt intelligensbefriad personal som INTE kunde snacka engelska, INTE kunde deras eget datorsystem i passkontrollen och som INTE var särskilt pigga på att göra något rätt överhuvudtaget. Vi blev sittandes på stengolvet till klockan 04 ungefär, LAGOM förbannade. När dom väl släppte igenom oss i passkontrollen skjutsades vi till ett utav VM-hotellen (dock inte det vi skulle bo på), vi var tvungna att ta foton, betala och fixa badges. Allt detta fortfarande utan mat, dryck och sömn. Vid 05 när vi löst det organisatoriska, var det bara att sätta sig på röven och invänta invägningen som skulle starta 07.00. Ingen idé att åka till vårat hotell för att riskera att hamna sist i invägningskön.. För er som inte har upplevt en invägning och medical check under ett mästerskap där fighters från runt hundra länder krigar om att komma längst fram i kön, kan jag ju utan att överdriva beskriva det som fullständig kalabalik. Imorse svimmade två snubbar i kön och folk ville typ inte ens hjälpa dom för risken att förlora sin plats i kön. Sjukt.

Min läkarkoll och invägning gick fint, ligger under matchvikt och har läget under kontroll. Smygkollade i papprerna och såg sex andra länder i min viktklass. Något färre än tidigare år, dock enbart tunga namn. Efter invägningen drog vi till frukostbuffén och åt måttligt. Jävligt svårt när man är vrålhungrig men ett måste då vi har invägningar nästan varje dag. Just nu är alla andra på invigningen medans jag är kvar på hotellet, lite dåligt att inte vara med men jag känner mig lite krasslig, hoppas att det bara beror på nattens uteblivna sömn och inget annat. Säkrast att vila upp sig iallafall. Lottningen är inte färdig så vi vet inte vilka som möter vilka och på vilka dagar men ikväll ska allt sånt vara klart. Vi väntar med spänning!

Hörs imorgon – nu hämta upp nya krafter!

Fix och trix hela dagen. Skulle egentligen tagit mig en sovmorgon till klockan åtta men vaknade som vanligt klockan fem – pigg som en mört. Vilket resulterade i att huset var dammsugat, tvätten tvättad och frullen avklarad redan klockan halv sju. Bra start på söndagen! Sedan har dagen fortsatt i ungefär samma tempo. Promenader med Dekker, 60 min på motionscykel, två vändor till gymet/jobbet, utförsäljning av garderob här hemma, en vända till MAXI och däremellan kaffe, makrill och proteindrink om vartannat.

Har precis gjort ett sista skönhets/viktminskningsryck. Klippt och filat naglar, peelat kropp och fejja, lagt ansiktsmask och skrubbat hej vilt. Hur mycket kan döda hudceller väga tros? Paranoid? Va? Vad? Vem? Jag?

Läget ska iallafall vara under kontroll nu. Väskorna är så gott som färdigpackade, morgondagens outfit ligger fint i två små högar redo for departure. Matsäcken bestående av några kokta ägg är packad. Vi flyger Köpenhamn – Riga – Tashkent (Uzbekistan). Jag är nästan mer nyfiken på själva landet än VM:et. Kommer vi att få rida på åsnor från flygplatsen till hotellet? Finns det asfalterade vägar? Elektricitet? Måste jag ha slöja? Kommer jag bli skjuten? Bränd på bål? Snälla säg att det finns fetaost. Och vanlig ost. Och nötter. Och gärna vatten.

Vi hörs från andra sidan! Puss.

Madde eller Benny? Väljer du Madde består ditt mellanmål av makrill och grönsaker. Väljer du Benny får du banan, mango, blåbär, björnbär, kesella, vaniljyoghurt, muesli, frön och honung. Dock endast de dagar jag gjort Bennys mellanmål. Annars består dom av Guldnougat och/eller chokladbollar.

Idag har jag kört det sista tuffa passet innan avfärd. Lördagssparring är fint, speciellt när det går fint. I eftermiddag/kväll blir det en promenad eller en tur på motionscykeln framför Kulebin. Jag tittar alltid på honom när jag tränar, jag vill vara honom! Kanske inte ett helt realistiskt mål.. Fast saker och ting känns rätt stabilt ändå. Träningen har känts bra, trots att jag bara haft halv tank med bensin de sista dagarna. Jag ligger ca 500g över matchvikt - helt rätt med andra ord. Gymet är under kontroll. Dekker har barnvakt. Alla förnödenheter är inhandlade (bandage, resorb, medicin mm), jag fick till och med rabatt och ett gratis läppglans när jag var på Apoteket för att hon sett mig på TV. Imorse blev jag dessutom stoppad av en dam som önskade mig lycka till och gjorde tummen upp. Sött! Imorgon kör jag bara lätt lätt. Kanske lite skuggboxning för taktiktänk eller säck för att nöta favorittekniker, vi får se vad som känns bäst.

Ikväll blir det till att gå ut och socialisera sig lite. Jag håller mig lugn och fin såklart, knaprar på lite grönsaker och suger på ett glas mineralvatten. Men ändå, skönt att snicksnacka lite med vänner.

Trevlig helg, var inte ute och sälj!