
Upp som en sol och ner som en pannkaka. Fast precis tvärtom! Idag hade jag ett fantastiskt träningspass. Mitt allra allra allra första pass utan att ha ont i magen. Jag svävar! För fan. Är det såhär det ska kännas? Jag njuter, suger in och memorerar. Detta ska jag leva på länge. Länge, länge länge (om jag var otydlig). Dessutom var det ett riktigt bra pass, både upplägget (det var jag som stod bakom det, hihi) och prestationsmässigt. Vi värmde upp med hopprep, körde lite pingpong-sparring, därefter infighting (80% kroppsslag), sedan tekniksparring där en var offensiv med fokus på att finta sig in, den andra defensiv med fokus på att ”tajma”, straffa och gå åt sidan. Right after vanlig sparring med ”IFMA-tänk”, dvs högt tempo och fokus på att sätta poäng. Avslutade med att kötta frontsparkar på stora mittsar och sedan stretching. Gödde!
Imorse drog vi som vanligt fyspasset med Mange. Onsdagar är vanligtvis dagen from hell, då vi har många tunga pass bakom oss och det är sista dagen innan efterlängtad vilodag. Jag var trött som fan i kroppen men kämpade på och lät det inte sänka mig. Mycket för att jag tycker synd om Mange som alltid har bra, välplanerade scheman och är grym på det han gör men som varje onsdagsmorgon kl 06.00 möts av ett gäng slitna fullständigt otaggade thaiboxare. Inte ok! Varken att gå där och sura eller att alltid vara sliten. Därför planeras ett nytt träningsschema just i detta nu.. Våran träningsvecka är alltför ojämn då första blocket är så tungt att vi nästan går in i väggen. Halva tisdagen och båda passen på onsdagen är fullständigt meningslösa om det bara handlar om att överleva.. Hur ska vi då utvecklas? Så – bara att göra om. Och göra rätt.
Tre andra grejjer som gjorde min dag fulländad. Har hittat ett proteinpulver utan sötningsmedel och annan skit som jag ”får” käka för magen. Hej igen alla härliga milkshakes! Även ett slags kex/knäckebröd som är gjort på bruna linfrön, pumpafrön, gula linfrön, sesamfrön, ekologisk lantbuljong, havssalt, paprikapulver och vatten. Som också är godkänt av magen. Så himla smarrigt! Nu kan jag låtsas att jag äter mackor..
Hej ost och alla andra pålägg! Den sista grejjen som förgyllde min dag var Igor. Han är ju i och för sig inte en grejj utan en människa. En mycket viktig sådan (för mig) dessutom. Vi träffades och snackade innan träningen och sedan var han med och kollade under passet. Även han tyckte att jag gjorde en hejdundrande insats och att jag skulle hålla fast vid den känslan. Lätt säger jag bara, jag ska fan rama in den.
På bilden ser ni mig och Dekker the man i våran träningslokal. Jag matchade hans päls både med skor och jacka dagen till ära. Finurligt!